Kvalificerad arbetskraft påskyndar ekonomisk tillväxt

Den ekonomiska tillväxten kan påskyndas genom investeringar i arbetskraftens kompetens. Arbetskraften i Finland har traditionellt sett haft hög kompetens, men för närvarande ser det ut som att kompetensen minskar. När arbetskraftens kompetens säkerställs, bidrar det till välfärdsstatens bevarande.

Humankapital avser en persons kunskaper, kompetens, färdigheter, sätt och andra faktorer (såsom hälsa) som påverkar produktiviteten och välbefinnandet. Ackumuleringen av humankapital börjar inom familjen och fortsätter inom utbildning och lärande i arbetet. Humankapital är som sådant ett betydligt bredare koncept än utbildning. Kompetent arbetskraft innebär ofta arbetskraft med stort humankapital.

Humankapital kan påverka den ekonomiska tillväxten via olika mekanismer. För det första förbättrar investeringar i humankapital kvaliteten på arbetet och således produktiviteten i arbetet. För det andra underlättar humankapital innovation, som i sin tur bidrar till kontinuerlig ekonomisk tillväxt.

Forskning och produktutveckling förknippas vanligtvis med betydande externa effekter: innovativa lösningar påverkar samhället på bred basis.

Dessa externa effekter utgör ett skäl till att stödja innovation, och ett sätt att skapa förutsättningar för innovation är att stödja ackumuleringen av humankapital. Med andra ord kan samhället öka den ekonomiska tillväxten genom att investera i humankapital.

Samstämmigheten bland ekonomer är att humankapital ökar den ekonomiska tillväxten, även om det har visat sig vara svårt att verifiera påståendet empiriskt. Effektens riktning har med andra ord etablerats, men det råder osäkerhet beträffande dess omfattning.

Håller Finlands kompetenskapital på att försämras?

Påståendet att humankapital förbättrar den ekonomiska tillväxten stöds av både teoretiska och empiriska studier. Således är det med tanke på Finlands tillväxtutsikter viktigt att upprätthålla en hög nivå av humankapital. Den aktuella situationen är bra i avseendet att Finland har en av de högsta nivåerna av humankapital i världen, men å andra sidan väcker de rådande trenderna oro.

Finlands resultat i PISA-undersökningar har sedan 2006 sjunkit markant på undersökningens samtliga områden. Till exempel har vetenskapskompetensen bland finska elever på nio år sjunkit med en andel som nästan motsvarar kursplanen för ett helt skolår. Faktum är att kompetensen inom vetenskap och matematik har sjunkit mer i Finland än i något annat land som deltar i PISA-undersökningen.

Finlands utbildningsnivå är dessutom på nedgång. I ljuset av den aktuella trenden verkar det som att åldersgrupperna med personer födda i slutet av 1970-talet kommer att förbli den högst utbildade åldersgruppen i Finland. Till exempel började utbildningsnivån bland 30–34-åringar tydligt sjunka strax efter 2005. I åldersgruppen 35–39-åringar upphörde tillväxten något senare.

Dessa resultat indikerar att humankapitalet dalar i Finland, vilket med tiden kommer att återspeglas i form av långsammare ekonomisk tillväxt.

Upprätthållande av tillväxt kräver investeringar i kompetens

Utbildningsnivån och kompetensen i Finland är båda på tillbakagång. Trenden måste stoppas om Finland ska fortsätta växa och utnyttja den förmögenhet som ackumuleras till följd av denna tillväxt för att upprätthålla sin status som en nordisk välfärdsstat.

Det som gör det svårt att stoppa försämringen av kompetensen är det faktum att orsakerna inte är kända. PISA-undersökningar visar att antalet elever som gör dåligt ifrån sig på prov har ökat, att den roll som familjebakgrunden spelar i prestationerna har blivit mer framträdande och att skillnaderna i kompetenser mellan regioner har ökat. De exakta orsakerna till dessa förändringar är emellertid oklara. Med anledning av detta är det också svårt att avgöra hur dessa förändringar ska hanteras.

Uppgången i utbildningsnivån i Finland stannade av tidigt på 2000-talet till följd av beslut inom utbildningspolitiken. Utbudet av högre utbildningsämnen har minskat ända sedan tidigt 2000-tal, vilket nu återspeglas i utbildningsnivån bland unga människor. Det är enklare att motverka denna trend än att stoppa de sjunkande PISA-undersökningsresultaten, eftersom den kan påverkas direkt genom ökade resurser till utbildningen. Resurser bör särskilt allokeras till att öka intaget av eftergymnasial utbildning: för närvarande är intagningen till finska universitet lägre än den var under det tidiga 2000-talet.

I Finland är den andel av åldersgruppen som endast slutför den grundläggande utbildningen, som är obligatorisk för barn i åldrarna 7–16, fortfarande cirka 15 procent. Dessa proportioner bör ändras avsevärt, eftersom det på arbetsmarknaden för närvarande finns mycket liten efterfrågan på enbart de kvalifikationer som den grundläggande utbildningen ger. Att inte studera vidare efter en grundläggande utbildning associeras ofta med avbruten gymnasieutbildning, varför det finns ett tydligt behov av åtgärder som fokuserar på att minska antalet avhopp inom gymnasieutbildningen.