Den finländska utbildningen har varit en nationell framgångssaga. Vi är vana att höra hur bra våra unga och vuxna presterar i internationella jämförelser av läranderesultat. Även det finska utbildningssystemets särdrag, såsom förtroende, lärarnas gedigna yrkeskunskaper och kontinuerlig utveckling, har lovordats. Vårt utbildningssystem har en stabil grund, men det måste vidareutvecklas i den alltmer digitaliserade, föränderliga världen.
När internationella gäster bekantar sig med det finska utbildningssystemet, stöter de på en förhållandevis vanlig term som, trots sin alldaglighet, är av yttersta vikt inom utbildning. Termen är förtroende. I Finland får lärarna förtroendet att undervisa i enlighet med den nationella läroplanen. Läranderesultaten utvärderas givetvis, men utvärderingen genomförs på basis av ett urval av den nationella myndigheten. Utöver detta genomför undervisnings- och utbildningsproducenter självutvärdering gällande sina aktiviteter. Detta säkerställer att utvärderingen är starkt kopplad till utvecklingen av utbildning.
En förutsättning för förtroende är bra lärare. I Finland har lärare en magisterexamen och yrket är väl ansett och populärt. En bra lärarutbildning lägger grunden för utvecklingsorienterad undervisning som betonar lärarnas självstyrande ställning; de har friheten att i stor utsträckning planera och besluta hur de vill ordna och genomföra utbildningen i enlighet med läroplanen.
Ett enhetligt utbildningssystem stöder jämlikhet
I Finland bedriver också utbildningsproducenter sin verksamhet förhållandevis självständigt. Ramarna sätts på nationell nivå genom nationella läroplaner och krav på kvalifikationer, men implementeringen av dem kan beslutas självständigt på kommunal nivå. Å andra sidan kräver anordnandet av utbildningen ett utvecklingsbaserat tillvägagångssätt och detta stöds på nationell nivå. Interaktionen mellan staten och lokala aktörer baseras inte på hierarki eller order, utan på dialog, samarbete och nätverk.
Det pedagogiska tänkandet har präglats av ett starkt tänkesätt av att placera tyngdpunkten på jämlikhet och icke-diskriminering. Utbildningen är kostnadsfri och eleverna och de studerandes utbildningsvägar stöds på flera sätt. Utöver detta är det finska utbildningssystemet högst enhetligt och möjliggör flexibla övergångar mellan olika typer av utbildning. Vidare skapar det faktum att det inte finns några utbildningsmässiga återvändsgränder i Finland en solid grund för livslångt lärande.
Utbildning som en systemhelhet
Ur ett utbildningsperspektiv är Finlands situation bra, eller till och med utmärkt, i otaliga avseenden. Emellertid står även vi inför utmaningar. PISA-resultat påvisar en nedåtgående trend i våra läranderesultat. Dessutom har utbildningsnivån upphört att stiga, vilket återspeglas i det relativt låga antalet utexaminerade universitetsstuderande. Nedskärningar i utbildningsfinansieringen har skapat ytterligare utmaningar för utbildningssektorn. Därutöver uppvisar barn och unga symptom på problem förknippade med välbefinnande och förmåga att klara av vardagen.
Även om dessa utmaningar kan te sig som separata problem, måste lösningarna på dem sökas genom ett systematiskt perspektiv. Lärande och välbefinnande samt vilja och motivation att utvecklas är starkt sammanflätade. Arbets- och utvecklingsaktiviteterna i vardagen blir alltmer gemenskapsinriktade i den moderna skolvärlden, och aktörerna måste styra sin verksamhet med allt interaktivare metoder.
Sådana metoder involverar till exempel tillämpning av modeller för samskapande och coachnings- och utvecklingsinriktad hantering och ledning. Detta förbättrar skolornas och utbildningsinstitutens förmåga att svara på de föränderliga kraven beträffande inlärning, stöd och välbefinnande.
Från utbildningssystem till lärandesystem
En stor utmaning för utbildningssystemet och livslångt lärande är förändringar och
digitaliseringen i arbetslivet. Vi måste även överväga hur vi ska säkerställa att alla får samma
möjligheter att tillägna sig kompetens i den alltmer digitaliserade världen.
Digitalisering förändrar dessutom sätten för hur man tillägnar sig kompetens. I framtiden kommer
kompetens att vara något man tillägnar sig ur ett allt större antal källor, såsom arbete,
vardagslivet, hobbyer och onlinemiljöer. Digitala lösningar erbjuder nya möjligheter att
identifiera och erkänna kompetens.
I detta avseende bör vi överväga vilken roll den traditionella, formella utbildningen kommer att spela i det vidsträcka systemet för kompetensutveckling i en värld av kontinuerligt lärande. En av det framtida utbildningssystemets roller kan vara som en möjliggörande plattform, till exempel att sammanföra olika aktörer och skapa de nödvändiga ramarna för samskapande av lärande och kompetens.
Det finska utbildningssystemet står inför utmaningar, men även många möjligheter. När grunden läggs på ett stabilt underlag, behöver vi inte ta långa kliv för att komma framåt. Lärstigen och utbildningsutvecklingen delas av flera aktörer. Detta ger oss möjlighet att tillhandahålla förutsättningarna för alla att öka sina respektive potential beträffande inlärning, kompetens och livet.
är generaldirektör för Utbildningsstyrelsen i Finland. Han är tidigare transport- och kommunikationsminister, utbildningsminister och parlamentsledamot. Han har även arbetat som direktör för Finlands public service-mediebolag Yle.